Jag vill hjälpa och stötta föräldrarna till barn som är listade för överviktsoperation – NU!

.

.
ζ
.

Klicks på bilden ovan för att läsa artikeln
.

Jag vill hjälpa och stötta föräldrarna till barn
som är listade för överviktsoperation – NU

Ilskan, förtvivlan, sorgen, idiotin!
Har de inte läst barnkonventionen???
Jag skäms idag över svensk sjukvård!

Hur fasen får man använda barn för att göra studier på dem????
Jag får ont i själen och tårarna bara rinner!!!

Låt barnen vara!!!

De måste få vara ifred och vi måste våga se barnen där de är och lyssna på dem, hjälpa dem med sockerfri och glutenfri kost. Hjälpa dessa sockerberoende barn ur deras helvete. Orka stå kvar, orka lära oss nytt, orka finnas där.

Det är vuxnas skyldighet!!!

Vem har bestämt att ”vården” får stympa barn i studiesyfte?

Vem har bestämt att detta är OK? Vem är så kall, okunnig och hårdhudad och kan fatta så hemska beslut. Vad är våra barn värda egentligen? Är det så låg rang på fetma som problematik att man inte kan ge dessa barn en möjlighet till hela hälsan???

Dessa unga människor har inte växt färdigt, de har inte fått en diagnos om de är sockerberoende vilket garanterat är problemet och de har inte fått hjälp med RÄTT sockerfri kost. Eftersom Landstingsdietisterna och läkarna är inblandade i dessa fall kan vi vara säkra på att den socker och kolhydratrika tallriksmodellen har pådyvlats ihop med uppmaningen att röra på sig och dessa barns cravings och sötsug har hållits intakta.

Svensk sjukvård vet inget om sockerberoende och kan inte hjälpa dessa barn!
Svensk sjukvård kan inte mycket om nutrition och näringsbrister.

Det är jag själv och mina opererade medsystrar och bröder ett levande bevis på!

Jag vill bara ropa högt till dessa barns föräldrar att inte ge upp på sina barn
genom stympning och ett liv med komplikationer och garanterad näringsbrist!

Det finns en annan väg att gå!! Jag vädjar till dessa föräldrar att våga dela med mig eller någon annan sina tankar om barnens situation. Alla tankar och känslor är ok. Om du som läser detta är förälder till ett barn som står på väntelista för överviktsoperation, eller känner till något barn som ska opereras så hör av dig till mig! Jag lovar att hjälpa er att få adekvat hjälp! Jag lovar att stödja och supporta er och ert barn på de sätt jag kan.

Jag har vägt 205 kg! Jag vet hur det känns att vara mobbad i skolan och i näringslivet. Jag vet hur det är att inte orka och att vara deprimerad och uppgiven. Jag vet hur det känns att känna sig ful och äcklig av att vara extremt fet. Jag vet hur samhället ser på tjockisar som lata, misslyckade och karaktärslösa individer.

Ge mig en stund att få förklara varför det inte är hopplöst UTAN operation.

Ge mig en stund att få förklara att det handlar om en trasig biokemi som kan repareras och om hur man hanterar sitt sockerberoende (som enligt vården ”inte finns”).

Klicka på svarta tavlan för att förstora den

Kära förälder, känn ingen skuld och skam för att du inte kunnat hjälpa ditt barn. Man kan inte hjälpa om man inte har rätt information och verktyg eller stöd! Ge dig själv mer kunskap och ta emot stöd! Ta rygg på oss som vet mer och tänk på att när man tar hjälp så är det en styrka. Jag har varit med och skapat ett sockerberoende i mina barn genom mitt eget sockerberoende. Det kan inte göras ogjort men jag har ny kunskap nu och kan kärleksfullt göra om och göra rätt nu. Se ljuset i tunneln! Maila mig på girlinchange@gmail.com

Du som läser detta, snälla hjälp mig sprida detta blogginlägg så jag kan nå ut till barnen men framförallt deras föräldrar för att ge dem kunskap, verktyg och hopp! Jag vill nå alla de som har sina barn listade för operation! Snälla hjälp mig!

Kram ♥

Camilla Näslund

Bloggkatalog ... http://www.kostdemokrati.se/guests/category/camilla-naslund/

ζ

Läs tidigare inlägg:

• På sjukhus (öppet brev om livet efter GBP) … klicka här
  .
• EN RIKTIG SKRÄCKHISTORIA – SOM ”VÅRDEN” ÄR SKULD TILL … klicka här

Vill du utsätta ditt barn för denna risk? Speciellt när det relativt ”enkelt” går att äta sig ner i vikt – utan biverkningar. Men denna kunskap saknar vården och de vill inte heller lära sig det – varför man själv måste söka kunskapen utanför vårdens revir.

Sist men inte minst – den lektion dietister och vårdens ledare
uppenbarligen uteblev ifrån (nedan gäller även överviktiga):