För ett par veckor sedan presenterade OECD en rapport om svensk utbildning. Letar man efter Sveriges position i de olika tabellerna och översikterna ska man börja nedifrån. Inget enskilt land har sjunkit så mycket som Sverige i internationella jämförelser. Sverige ligger nu lågt inte bara när det gäller kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap utan också när det gäller lugn i klassen, lärarlöner, social uppskattning av lärare och kunskapsnivån hos lärare.

När Andreas Schleicher, den Pisa-ansvarige från OECD, på en presskonferens i Stockholm nyligen redogjorde för de här resultaten, höll de två ansvariga ministrarna liksom generaldirektören för Skolverket god min trots att det som sades var förfärligt för vårt land.

Åskådaren kunde associera till en boxningsmatch där den artige Schleicher fick in den ena träffen efter den andra. Hade det varit en boxningsmatch – så hade de svenska myndighetsföreträdarna inte kunnat stå på benen efteråt, men nu visade deras ansiktsuttryck inte någonting.

Kollapsen bekräftad

Oberoende experter har med andra ord bekräftat att en central och traditionellt välfungerande del av det svenska samhället har kollapsat. Rapporten måste ha fått regeringen att kippa efter andan när den ena svenska favoritidén efter den andra ifrågasätts. Inget sägs om kränkningar eller mer pengar men däremot sägs det uttryckligen att problemet inte är friskolor eller ”utanförskap”.

Ett huvudproblem är i stället att det inte råder ordning i klassrummen och att eleverna inte studerar tillräckligt. Rapporten spekulerar över om ett generöst välfärdssystem och låga inkomstskillnader bidrar till elevernas ointresse för studier.

Vi borde inte behöva höra OECD:s experter, eftersom eleverna själva kan diagnosticera problemen. I tidningen Östgöta-Korrespondenten den 10 maj skriver Jennica Åström, elevrådsordförande i årskurs 9, om hur hopplöst det är att vilja studera, men inte ha lugn i klassen.

”Klimatet har blivit så fruktansvärt försämrat de senaste åren att man inte
längre kan höra vad läraren säger eller ens göra enskilda uppgifter.”

Hon fortsätter:

”Det har även blivit som ett allmänt faktum att elever kan komma
och gå som de vill, oftast helt utan konsekvenser.”

ζ

Saknar respekt

Elever i dag har ingen som helst respekt för lärare, och varför skulle de, när lärarna verkligen inte har något att säga till om. Hon menar att dagens situation är direkt orättvis mot elever som vill lära sig. Hon avslutar med att säga att lärarna måste få tillbaka sin auktoritet så att kunniga och engagerade personer ska vilja bli lärare.

En högstadierektor sammanfattade nyligen problemen på någon minut i SVT:s Agenda:

Alltför många elever skolkar, anser inte att det är ”coolt” att anstränga sig och har otillräckliga kunskaper. Det är de svaga eleverna som skolkar mest. Det som behövs är inte mer pengar utan att se till att eleverna tar skolan på allvar.

Emellertid är problemet att de vuxna i Sverige inte heller tar utbildningen på allvar utan accepterar en låtsasskola. Vi låtsas att eleverna lär sig trots att det går bort tid från lektionerna för oväsen och oordning. Vi låtsas att eleverna går nio år i grundskolan, trots att den effektiva tiden kanske är sju år. OECD har nu visat oss svart på vitt att vi lurar oss själva.

ζ

Ingen tillfällighet

Dagens situation beror inte på tillfälligheter som vi inte kan göra något åt. Sedan införandet av lagen om grundskola 1962 flyttas elever till högre årskurs utan krav på att de ska kunna innehållet i den lägre. I ett halvt århundrade har vi låtsats att ansträngning och kontroll inte behövs utan kan ersättas av stöd.

Vågar det vuxna Sverige nu säga att elever måste kunna innehållet i en årskurs innan de kan gå vidare med nästa?

Vågar man säga att ingen elev har rätten att med ett störande beteende frånta andra elever deras rätt till utbildning?

Vågar man säga att det inte går att få en hög utbildningskvalitet om elever och föräldrar kan hota lärare med en anmälan till skolinspektionen?

OECD-rapporten visar indirekt att vuxna i andra länder vågar ta beslut och genomföra dem. Det är dags att sluta låtsas. Experimentet är utvärderat. OECD-rapporten kunde ha hetat Svensk utbildning vid vägs ände.

Inger Enkvist

Professor i spanska vid Lunds universitet, skoldebattör
och författare till ett flertal böcker om utbildningsfrågor

Bloggarkiv ... http://www.kostdemokrati.se/guests/category/inger-enkvist/